Eurotrip ‘08

I Torsdags, den tionde, sov vi rätt länge på vårat lilla ombyggda universitet innan vi gav oss ut och såg staden, flummade och kollade när bussen till Novi Sad skulle gå. Då vi bara ätit massa serbisk mat och inte gjort ett vettigt knop på hela dagen, bestämde vi oss att åka till Exit relativt tidigt, då första bandet, hade vi hört skulle börja runt 22 på kvällen.

Vi satte oss på bussen som vi trodde skulle ta 15-20 min mot Novi Sad runt åtta, klockan tickade vidare och när vi var ute på motorvägen såg vi en skylt, “Novi Sad 87km”. Vi satt vackert kvar på den lilla bussen en och en halv timme till, innan vi var framme. Den stora staden kryllade av folk med alla möjliga konstiga kemikalier i kroppen. Längs gatorna stod det massor av försäljare och sålde cigaretter, sprit och kondomer. Kommer endast ihåg den lilla indier som med några flaskor på en skokartong skrek för allt han var värd, “Absinth, Abstinth, let’s go crazy tonight!”

Vi hade nog båda föreställt oss en liten annan typ av festival. Men detta var en typisk Roskilde, Hultsfred festival, fast i serbisk anda och tokmycket britter som gästade, och även ett fåtal svenskar. Festivalen var inte heller på en stor gräsplätt som man skulle kunna tänkas tro, utan i en jättestor borg, slott, fästning mitt i centrala staden, med tältplatser i alla parker du kunde se.

Vi traskade över den stora bron som gick över floden som delade staden, efter en bit till kom vi fram till slottet och dess entre där vi stod i kö, biljetter kollade, och muddrade utav säkerthetsvaker innan vi tillslut kom in på det jättelika festivalområdet. Utan att ha en aning om vad för band vi skulle kunna tänkas få se gick vi fram mot Main Stage och väntade på att festivalen officiellt skulle öppnas. Det gjorde den med buller och bång ett par minuter senare, fyrverkerier, ljud och ljus.

Vi stod och tittade en stund på det för mig till en början okända hiphop bandet, jag vänder mig mot Linn som står och hoppar av lycka, frågar henne om allt är väl, hon förklarar mellan andetagen att det är N.E.R.D som står på scen men en viss toksnygg William Pharrel. Showen avslutas, och Linn ser ut att sjunka genom jorden, William skriker “I wanna fuck tonight!”, och hela publikhavet svarar “I’m feeling horny!”

Vi traskar vidare runt på området kollar i de andra 20 scenerna, innan vi går tillbaka och kollar på The Streets som nu uppträder på stora scenen. Riktigt bra! Efter detta tar vi oss hem mot vårt hostel, med taxi, 90min och 9mil för 500SEK. Somnar gott, vaknar upp dagen efter, fredag. Ligger i solen på en serbisk gräsmatta gottar oss, innan vi tar nattåget mot Budapest. Kommer fram till Budapest runt 0600 imorse, går en vända, äter världens sämsta McDonalds mat, kommer fram till att vi inte tycker om Budapest och åker vidare på morgonen till Wien, där vi är nu.

Linn har shoppat, vi har spatserat runt, kollat in ännu en storstad, skall strax åka en halvtimme med tåg till Bratislava för att heja på Bengt och Ann-Gret Stom, Anders föräldrar. Kanske sova på ett vandrarhem där, eller åka vidare mot Prag. Får se.

Vi lever och mår bra, allt är jättebra. Jag ringde Telenor häromdagen, kollade min teleräkning, så nu ligger mobilen avstängd i botten av min ryggsäck. Efter Prag åker vi mot Berlin, sedan Köpenhamn och hem. Nog hemma runt Tisdag-Onsdag.

Sköt om er, och commenta gärna!

Mvh Linn & Einar!

Filed under: Eurotrip on July 12th, 2008 | 2 Comments »

men VA! har ja missat skaneligan…… fy for dom att komma nar jag inte e hemma!

men ikvall ska vi pa en sjukt stor musikfestival iallfall! kommer bli grymt! // linn

Filed under: Eurotrip on July 10th, 2008 | 1 Comment »

Vi kom fram till Zagreb runt 0430 inatt, hoppade av på en mycket typisk Kroatiskt tågperrong. Inte lyckats sova en blund pågrund av den gigantiska, tillsynes mycket otrevliga slovakiska “dam” som låg ett par säten bort. Ett snarkande ljud som inte var av denna värld som med jämna mellan rum avbröts av skrikande ord, i sömnen, som vi inte förstod.

Resten av kupeen var konstigt nog full med nästan bara backpackers, en del amerikanare, ett rätt galet spanskt killgäng, och en del svenskar, plus många fler. Många var sömniga och försökte så gått det gick att sova, utan större framgång. Inte nog att den snarkande damen gjorde kupeen, även i vaket tillstånd, jobbig att vara i, så steg det med mycket jämna mellanrum på argsinta SS-poliser och skrek “Passport Please!” 

Välframme i Zagreb var vi ur pumpade och trötta, blev inte det minsta intesserade av staden och alla stackars människor som satt och sov på den lilla centralen. Bestämde rätt snabbt att vi hoppar direkt på tåget mot Belgrad istället, 0600 gick tåget och vi hittade snabbt tre säten var vi sträckte ut oss över och toksomnade. Jag vaknade upp två timmar innan vi var framme, vid tio, förskökte med videokameran och en påhittad sång väcka Linn, vilket var omöjligt.

Traskade iväg ett par kupeer bort och träffade ett par engelska backpackers, slog mig ner och tjötade lite. Visade sig att Linn och jag valt helt rätt dagar att åka till Belgrad på, då en av europas största musikfestivaler börjar imorgon torsdag. The Exit Festival. Exit hålls någon timme med buss utanför stora staden i en mindre stad som heter Novisad. Vi skall försöka ta oss dit imorgon och kolla på de andra 50 000 besökarna och förhoppningsvis lyssna på lite musik. :D

Eftermiddagen och kvällen har vi spenderat med att gå runt i den häftiga staden Belgrad, alla är jättetrevliga och hjälpsamma och man känner sig riktigt bekväm då allt är jättebilligt, vi bor för 120SEK natten/person på ett hostel som ligger i en gammal skola, med massa andra backpackers. Lyxade till det förut och åt tvårätters, med kaffe och öl, notan landade på 1750 dinara, ca 190 kronor. Traskade sedan iväg till den stora gatan, Linns shoppingjävul kom fram, innan vi tills sist gick in i en stor park, där det låg ett gammalt slott.

Vi gick in i slottet, gick fram till ett större publikhav vi såg framför en scen, hittade oss ett par platser och tittade på en spännande uppvisning av diverse folkdanser, från Serbien där vi är nu. Bosnien, och vi fick även se en indisk dans där de hoppade runt och slog träpinnar mot varandra. Satte oss senare på en mysig uteserverning, drack ett par Serbiska öl och någon kaffe innan det nu är dax för att sova, så vi orkar med festivalen imorgon.

Linn & Einar, in Belgrad.

Ps. Det är kalasroligt när ni ger kommentarer! Mer sånt!

Filed under: Eurotrip on July 10th, 2008 | No Comments »

 

Filed under: Eurotrip on July 9th, 2008 | No Comments »

Tåget gick inte som väntat klockan 2250, pågrund av tågstrejken, utan istället runt 0000. När vi väl kom ombord det jättelånga tåget, visade det sig att de trots alla vagnar hade glömt vagn nummer 10. I vagn nummer tio fanns det flertalet personer som reseverat platser, och flertalet italienare, dessa italienare slog sig istället ner på valfria platser i vår vagn nummer nio och i åtta.

När vi sedan försökte återta våra platser blev det ett väldans liv på klassiskt italienskt vis, den stackars konduktören försökte medla på bästa sätt, och det slutade med att vi fick sova på golvet. En och en halv timme in på natten hoppade två av italienarna av, och vi kunde äntligen somna på våra platser. Vi somnade lite väl hårt, och vaknade inte förrens i Pordenone, två timmar norr om Venedig och halvvägs till Österrike.

Efter att en annan konduktör gnällt lite på oss hoppade vi av och tog ett annat tåg tillbaka mot Venedig. Venedig är en mycket lung, tyst, mysig och framför allt vacker stad som vi totalt villade bort oss i. Det går massvis av gågator mellan husen, men det som i en normal stad skulle varit vägar är båtleder, där diverse gondoler, båtar och annat åker. Efter att ha gått runt många timmar, med både lunch och middag stopp, lyckats se diverse konstiga byggnader, var vi tillbaka där vi började.

Vi har bokat vårt tåg mot Zagreb i Kroatien, som går ikväll vid 21:27 och är framme inatt vid 04:00. Vad vi skall göra där då är fortfarande oklart.

Mvh Linn & Einar

Filed under: Eurotrip on July 8th, 2008 | 2 Comments »

Trötta och sega kommer vi till Roma Termini på söndag eftermiddag, får reda på att det är tågstrejk på gång och att vårat tänkta nattåg mot Venedig är inställt. Vi jagar runt en stund, hittar att det går ett tåg mot Venedig måndagkväll, bokar biljetter snabbt som attan. Hittar även av ren tur ett boende för 20€/natten/person av en snäll flicka som springer runt på centralen, föjler efter henne och inkvarterer oss i en lägenhet 50m från centralen.

Efter att ha fräschat till oss ger vi oss ut på stan, käkar WOK-mat och glider bara runt. Innan vi helt döda somnar i våra sängar lite senare på kvällen. Vaknar upp runt nio dagen där på, packar ihop våra saker, som vi snällt kunde låta stå kvar i vår lägenhet medans vi fördriver tid i Rom. Hoppar på en sightseeing-buss för att se allt som man kan tänkas vilja se, Colusseum igen, Vatikanen, kyrkor, statyer, hästkapplöpningsbanor, hela Rom på någon timme.

Käkar kinamat, flummar lite till, och har kalasskoj i den mycket påtagliga värmen. Sitter nu lite senare på dagen i ett litet tvätt-internet ställe, där jag nervöst tvättar mina skjortor medans vi sitter och surfar på internet, med ÅÄÖ. :D Tåget går mot Venedig 2250 ikväll, så vi har ett par timmar till att slå ihjäl i Rom.

Ciao ciao! Linn & Einar.

Filed under: Eurotrip on July 7th, 2008 | No Comments »

Efter vi sagt caio caio till Leo Roma, gick vi till vår lilla strand för att sola och bada. Vattnet var badkarsvarmt och solen gjorde mig bara rödare, medans Linn bara blir brunare. Efter att tagit det lungt i par timmar började vi framåt kvällningen bli hungriga igen, vi gick för att leta restaurang. Vi såg vid detta tillfället rätt luffiga ut och blev rädd stötta när vi nekades bord på restaurang efter restaurang med förklarigen att det var fullbokat trots helt tom lokal.

När jag senare gick fram och pratade med en vakt som vaktade ett stort slott förklarade han att där bodde en prins, en ättling till kungafamlijen som en gång i tiden styrt över Santa Marinella och att prinsen skulle gifta sig idag. Vi såg senare fullt med välklädda männsikor vid stadens lilla kyrka, och traskade snabbt vidare.

En liten restaurang nere vid hamnen tog emot oss och lät oss äta om vi lovade att göra det under 20 min, vilket vi tackade ja till och hetsade glatt i oss maten. Gick senare bort för att sova vid vår lilla strand.

Klipporna och stranden var hård, och då och då kom förbipasserande som kollade skumt på oss, vi letade vidare och hittade tillslut en jättefin gräsmatta alldeles vid havet och inhägnad med staket för att visa att den tillhörde det närliggande huset. Då gräsmattan var mjuk och huset tomt, klättrade vi över och lade oss tillrätta i ett litet hörn.

Det var en fantastisk kväll, vi låg bekvämt fem meter från havet, med 180 graders utsikt, stjärnklar himmel och vågornas kluckande. Somnade efter vi pratat och skrattat ett par timmar under stjärnorna, idylliskt och vackert. Fram på natten sisådär runt fyra, vaknade jag efter fått en kalldusch vatten över mig. Kollade upp för att att se vem som gjort detta jävulskap, kollar på linn, som ligger fortfarande och sover, ögonen sveper längre bort på gräsmattan och ser fyra fem vattenspridare som hoppat upp ur gräsmattan.

Linn vaknar strax efter nästa vända vatten blött ner oss och våra saker, vi sliter ihop alla prylar och springer bort till ett litet tort hörn, sätter oss längs cementväggen och bara skrattar ett par minuter. Somnar senare på det hårda cementgolvet helt genomblöta och frysande.

Morgonen efter torkar vi våra saker i solen, badar och pysslar innan vi ger oss av mot Rom för att ta nattåget mot Venedig, trodde vi.

Filed under: Eurotrip on July 7th, 2008 | No Comments »

Efter vi glassat klart på soldäck gick vi ner för att packa ihop våra saker. Och efter en liten stund var i  hamn i Civitavecchia, en liten stad vi trodde skulle vara mysig och trevlig, men så visade det sig inte vara, vi pratade med en svenska, Anna, som jobbade för Grimaldi Lines, på den färjan vi åkte med och hon sade att vi istället skulle ta oss ner längs kusten om vi ville bada och sola.

Vi hoppade på tåget i den lilla hamnstaden och åkte vidare mot Rom, tåget tog ungefär en 40 min, innan vi hoppade av på Roma Termini, stora centralen i Rom. Lite sega och trötta började vi traska runt för att hitta oss ett boende i den stora staden, men som i många andra storstäder under den här perioden är antingen fullbokade eller för dyra.

Tur hade vi dock när vi traskat runt en liten stund och såg allmänt vilsna ut, när en kvinna hoppade på oss och frågade oss om vi letade boende, vi nickade glatt och frågade hur mycket vi var tvugna att betala, 25€ per natt och person. Trötta som vi var tackade vi ja, och gick för att kolla på den skrubb vi trodde att vi skulle spendera natten i.

Det visade sig efter en liten stund att den här kvinnan hade slängt ut sin mamma ur hennes lägenhet, och just i den lägenheten skulle vi bo. Det var in på en fin liten innegård och upp för ett par trappor innan vi kom fram till den stora trädörren med en liten guldskylt på där det stod ett väldigt maffialikt efternamn. Lägenheten var stor rymlig och kändes väldigt italienskt, efter vi packat upp våra prylar, tagit oss en dusch traskade vi ut för att se staden, tog oss bort till Colusseum, hittade en liten mysig restaurang där vi åt pasta, drack lite vin, innan vi gick hemåt för att sova.

Morgonen efter väcktes vi av den stackars mamman som stod och bankade på dörren, trots nyckel kom hon inte in då vi reglat dörren med de 50 säkerhetskedjor som fanns. När vi val släppt in henne forklarade hon att vi vara tvugna att åka. Vi tog tåget tillbaka till en liten stad alldeles 10min söder om Civitavecchia, som Anna på båten rekommenderat, som hette Santa Marinella.

Santa Marinella går nog att beskriva som Sveriges Båstad, en liten mysstad, inte alls många invånare utan en väldigt massa rika Rom-bor som åkte hit över dagen för att bada på den långa stranden, och sola sig i värmen. Efter att kikat runt på stadens hotell, med priser från 80€/natt/dubbelrum, sprang vi på en person som hette Leo Roma. Leo var en mycket trevlig prick, han förklarade snabbt för oss att det inte var någon idé att fortsätta leta boende, utan att vi istället skulle sova på stranden, något som han själv ofta gjort när han var ung.

Lite oroliga frågade vi honom säkert 40 ggr om det verkligen var tillåtet och säkert, han förklarde lungt att vi inte skulle oroa oss för något, och pekade istället upp på himlen där vi såg helikoptrar cirkulera med jämna mellanrum, och berättade att detta var den säkraste och lugnaste staden i italien. Han visade oss även en liten avskild strand och ett par hus som för tillfället stog tomma.

Vi gick tillsammas bort mot en Pizzeria för att äta, satt och tjötade en liten stund. Efter att väldigt många människor hejade på honom och vinkade blev vi nyfikna och var tvugna att fråga varför, han förklarade blygsamt att han var en författare, en väldigt känd författare i Italien.

Han visade även på sin dator en bit ur den boken han nu höll på att skriva, en 600 sidig berättelse om allt möjligt, som han även lovade eposta när den skulle ges ut nästa år, och översättas på 40 språk. Då vi visade intresse för hans bok, tankar och idéer, började han tjöta vidare om allt, och två timmar senare, helt mörbultade efter hjärngympan kunde vi allt om ufon, sköldpaddor, och hur mänskilgheten om 100 år var tvungen att lämna jorden för att hitta ett nytt hem på en annan planet.

Filed under: Eurotrip on July 7th, 2008 | No Comments »

varan resa fortsatter i sin ringa ordning! vi har det hur varmt och bra som helst! vi lever och frodas:P ikvall bar det av mot venedig, och sen mot sagreb! och darfifran sa e vi lite osakra pa vad som ska handa :S men det ordnar nog upp sig pa vagen!

man kan lugnt saga att resans kontraster fran dag till dag e grymma ingen dag e den andra lik, forutom att vara vaskor aldrig blir lattare :S

mamma! jag lever och mar bra! pengarna e helt slut pa telefonen, men jag mar super! du far saga det till pappa ocksa! hoppas du mar bra och tove och pappa! vi syns snart! pusssss linn

Filed under: Eurotrip on July 7th, 2008 | No Comments »

Under resans gang hade Linn lyckats ragga upp en aldra man, eller ja, han raggade upp henne, da han trots 20 lediga platser i narheten valde satta sig bredvid Linn. Nar vi senare hoppade av i Port Bou, dar vi hade en och en halv timme att sla ihjal gick vi tre ner till badstranden for att ta oss ett dopp. Da hans engelska inte var mycket att hanga i granen gick det sadar att prata, men jag tror hans namn var Guy. Efter badet tog vi oss en ol, av market Estrella Damm.

Vi hoppade pa taget mot Barcelona, tjotade och filurade. Guy verkade vara en lurig lirare, fransman fran borjan, bosatt i en liten skrubb ovanfor sin lilla butik i Barcelona, dar han salde diverse tavlor, boker och gamalt skrap.

Nar vi kom till Barcelona letade vi runt bland en el hostels, tog sin lilla stund men Guy hjalpte oss vanligt, han t.o.m bar runt pa Linns ryggsak, nar hon fick tillbaka den dock, var den vat som en trasa.

Vi duschade och gjorde oss iordning, efter vi hittat ett fint hostel i ghettot av Barcelona. 50€ per natt och dubbelrum, gick sedan bort till den lilla butiken som var snalla franska van agde. Dar satt vi en stund pa ett par slitna stolar, i den spanska slummen och drack Shangria ur tetrapack med Guy och han Borat-liknande van. Verkligen ett Once in a lifetime ogonblick, jattemysigt.

Vi gick senare runt i staden, kollade in barer, restauranger och utestallen innan vi hittade vad vi  var hungriga pa, och hungriga var vi da vi inte atit sedan frukosten i Montpellier. Efter maten, och den flaska rodvin vi delat pa blev Borat, vars laggning vi inte kunde avgora, valdigt filosofisk och klenig. Han hade sina langa utlaggningar om min och linns storre mening och avsikt med livet, ratt lustigt, men vi gick anda hem for att sova.

Morgonen efter steg vi upp, tog oss fran slummen, till diverse sevardigheter och fina gator. Vi bokade aven en batbiljett till en stad norr om Rom i Italien. Vi gick till batterminalen vid 18, tog en buss dar ifran till den jattestora hamnen, dar var bat vantade pa oss. Bat, eller ja, den stora lyxkryssaren overaskade oss rejalt. pool och soldack, butiker, barer, dansgolv, casino, ja allt, du kan tanka dig.

Vi satte oss pa akterdack medan batenlossade hamn och gav sig ut over medelhavet. Da vi satt hogt upp pa den stora baten hade vi riktigt fin utsikt over Barcelona och dess riktigt imponerande hamn. Dar lagt fortillfallet 10-15 stora containerfartyg som lossade och lastade flera tusen containrar som sakerligen skulle till alla varldens horn. Haftigt, tyckte jag, undertiden Linn kollade pa mig som om jag vore en totalidiot.

Sitter i skrivande stund i en bekvam solstol pa ovredack, runt lunch den har jattefina varma och soliga fredag, samtidigt som min hud borjar fargas rosa-rod. Underbart. :D 

Filed under: Eurotrip on July 4th, 2008 | No Comments »